När du bara känner att det är något spm vill ut. Det sitter och värker i kroppen.Liksom gnager. Man vill nåt men vet inte vad. Något annat något större men framför allt något bättre. Vaddå. Ja vad är vad och vad är hur? Tankarna snurrar och karusekken i hjärnan går allt snabbare. Liksom överröstar hjärtats röst. Jag hör inte, vad säger hjärtat? Vad vill jag? Det är alldeles förtvivlat- Jag blir handlingsförlamad. Vet att det krävs aktion. Men vad. Vad ska göras. Vilken riktning ska jag ta. Jag blir paralyserad. Tycker lite nej, inte lite,tycker synd om mig själv. Jag är ganska hopplös. Och inte ganska utan riktigt dj-a . Jag sitter på min feta bak och förösker tänkamig fram till något vettigt. Jag känner hur jag kvävs. Jag blir så värdelös. Jag ger upp. Jag blir matt. Jag är kass. Sött- Jag måste äta något gott. Det spelar ju ingen roll, jag kommer ju ändå inte i form och i så fall kan jag ta mig i kragen en annan dag. Åhhh jagvet ju vad jag ska göra. Jaghar klister i rumpan och kan inte resa mig ur soffan. F.n vad jag är trött.Jag är sppp trött på mig själv. Vad är min drivkraft. Vem kan hjälpa mig. Jag orkar inte. Surt. Allt suger.