Du är som en ost, med massa hål. De ska finnas där annars är inte du den du är. Som en ost. En prästost som är helt slät är ingen prästost. Ingen klagar på Herrgården för de stora håligheterna. Man prisar den goda smaken och håligheterna får man på köpet. Tänk om alla var en grönmögelost? Alla har sina håligheter och de ska vara där. Betrakta dem som att det är då det blir komplett.
Sluta upp med att vara en betraktare, agera istället. Betrakta dig själv med åskådarnas ögon och se varför de tycker om dig. Vad vill du att människorna skall minnas dig för? Vad är viktigt för sig att dela med dig av? Fundera på hur din ost smakar. Alltid är det någon som inte har samma smak, men du kan lyfta dem som tycker lika.Släpp dem som du inte kan behaga och ägna de andra desto mer energi för det är där du gör nytta.