Jag var ute på stranden idag. Det var en härlig dag. Jag hörde fiskmåsar som tjatade. Det blåste en svag bris.När jag låg på rygg med näsan i vädret var det alldeles klarblått. Havet var 100 meter i från mig, och människor var i och badade. En underbar alldeles lagom svensk sommardag. Jag kände att jag stärkte mig själv inombords. Jag var där i nästan tre timmar och tiden gick snabbt. Då tänkte jag att det är viktigt var man lägger sitt fokus. Jag kunde lika gärna lägga fokus på att det var långgrunt, skrikiga ungdomar som spelade hög musik, en barnfamilj som pratade pedagogiskt med sin ettåring som ändå inte förstod, grannarna som klagade på att det inte var tillräckligt varm men ändå stannade kvar, personerna på parkeringsplatsen som tyckte det var ett dumt betalsystem, glasskön som tog tid eftersom de hade så mycket att göra i kiosken. Jag la inte mitt fokus på detta. När ja låg med näsan i vädret såg jag den underbart blåa himlen. Kanske det var en hel del moln också, jag såg inte dem. När jag låg på magen såg jag den härligt gröna gräsmattan så full av liv. Jag kunde säkert lägga fokus på alla småkryp som fanns där, men jag tänkte inte så då. Jag tänkte bara såååå bra jag har det