Tack Helena för all visdom som du sprider. Jag skall skriva. Jag skall hitta orden. Detta är en början. Jag ser min stora mörka tunga dörr framför mig. Jag ska öppna den och sen känner jag hur vinddraget skjutsar iväg mig. Måste landa lite först. Måste tveka lite till. Jag vill vill vill.men vågar inte riktigt. Hittar inte min riktning min inriktning. Jag är i startgroparna det måste vara så. Ge mig nyckeln och jag ska slänga mig ut. Jag är klok nog att förstå men hittar inte riktigt svaret. Mycket spännande om det är så. Ja det tyder ju på att detta ska vara rätt. Måste börja. Ska sätta mig ned. Kanske inte tänka utan bara låta fingrarna dansa över tangenterna och göra sitt.

"Vänta inte på att någon annan ska ge dig tillåtelse att följa dina drömmar, att lyssna till ditt hjärta, att skimra som den Diamant Du Är. Ge den gåvan , kärleksfullt till dig själv"  Där kom ett budskap till.
Jag har skrivit till tant Petimeter att jag inte vill ha hennes råd längre. Hon behöver inte göra sig besvär. Jag duger som jag är och har ingen användning för hennes destruktiva nedvärderingar.
Jag ska betrakta mig själv med en betraktares ögon.